Zon:Jarlehus

Jarlehus
Zontyp11.png
Innehåll
SvårighetsgradDifficulty3.png
PlaceringLidköping, Västra Götaland, Sverige
UnderlagSkogsmark
Skapad2017-03-18
Jarlehus på Turfgame.com


Jarlehus är en turfzon i kommunen Lidköping i regionen Västra Götaland i Sverige och räknas som en ruinzon.

Placering[redigera]

Där ringmursborgen Jarlehus låg vid Vänerns strand på Kållands halvös nordvästligaste punkt, ca 18 km nordväst om centralorten Lidköping. Zonen ligger i Kållands skärgårdars naturreservat.

Vägbeskrivning[redigera]

Från Lidköping kör mot Kållandsö och Läckö slott. Efter ca 5 km från centrala Lidköping ta vänster mot Rackeby. I Rackeby kör rakt fram och följ vägen ca 4 km, ta sen vänster mot Jarlehus. Från en P-plats i stugområdet några km norr om Rackeby kyrka, nära Järnesundet, leder en stig fram till platsen där Jarlehus en gång tronade.

Jarlehus[redigera]

Järnehus, eller Jarlehus som den ibland kallas, är en medeltida borganläggning från 1300-talet vid Vänerns strand på Kållands halvös nordvästligaste punkt i Rackeby socken, Lidköpings kommun, Västergötland. Ruinen provundersöktes på 1980-talet.

Läget[redigera]

Borgen var strategiskt placerad för sjöfarten. Omedelbart i norr är sundet mellan Kålland och Kållandsö och här passerade trafiken österifrån mot Vänerns utlopp i Göta älv. Från platsen är sikten fri åt väst tvärs över sjön mot Dalslandssidan. I sundet nära Järnehus fanns en naturlig hamn som användes under 1500-talet och det antas att denna även använts under medeltiden.

Konstruktionen[redigera]

Byggplatsen är en holme som vid tiden var omkring 100 meter lång. Genom en vallgrav i en naturlig sänka var den avskild från land. Vid undersökningarna som ägde rum 1982-1983 under Ragnar Sigsjös regi konstaterade man resterna av en ringmur som löpt omkring området på tre sidor. På den nordvästra sidan, mot Vänern, saknas lämningar av ringmur. Trots det anser man med säkerhet att ringmuren även löpt här då nedrasade rester ligger ute i vattnet. Efter att borgen övergivits har anläggningen dessutom tjänat som stentäkt.

Ringmuren har bildat en avlång inhägnad, men något avsmalnande åt nordvästra kortsidan. Muren är uppförd i skalmursteknik med en tjocklek på 2,8 meter. Den består av kluven och vald gråsten med inslag av sandsten i ett mycket hårt och fast kalkbruk. Märkligt nog har den varit putsad både på in och utsidan. Ringmurens tjocklek är inte ovanligt stor, men tyder ändå på att den varit några våningar. Muren har inneslutit en yta på omkring 1500 kvadratmeter. Grunder efter byggnader finns vid båda kortsidorna. Inom det nordvästra området tycks stenbyggnader varit uppförda och möjligen ett kärntorn. Även hålrum av slagna stenvalv har upptäckts under mark men ej undersökts på grund av rasrisk. En konstgjord underjordisk kanal har påträffats nedanför ringmuren i östra hörnet som leder ut till sjön och kan vara ett vattenintag. Denna kanal leder in i klippan och under ringmuren. Muren vilar här på takhällar över kanalen.

Ett oändligt material av förkolnat timmer visar att anläggningen brunnit. De fattiga fynden vid utgrävningen kan tyda på att borgen varit övergiven när den raserades. Dock har endast provschakt upptagits. Två tidigare fynd av hillebarder talar motsatsen. Bland fynden är även en pilspets till armborst, tre sönderbrutna ben från människa och benrester från djur. Ett mynt från 1570-talet tyder på att någon slags aktivitet skett här då.

Kållands skärgårdars naturreservat[redigera]

Kållands skärgårdar ligger i södra Vänern kring halvön Kålland och Kållandsö i Lidköpings kommun. Skärgården delas upp i Ekens skärgård norr om Kållandsö och Rackeby skärgård i väster och den består av cirka 120 öar samt en mängd kala skär. Kållands skärgårdar anses vara av riksintresse för sina natur- och kulturvärden liksom sin betydelse för friluftsliv samt yrkes- och fritidsfiske. Kållands skärgårdar har också inrättats som är också ett naturreservat. Reservatet är 6 489 hektar stort och skyddat sedan 1989. Reservatet består av ca 120 öar och en mängd kala skär. På Stora och Lilla Eken samt Lindön finns ädellövskog. Där växer ek och lind. På sommaren kan man finna lundslok, myskmadra, tandrot och sårläka. Inom området häckar havsörn, fiskmås, gråtrut, havstrut, fisktärna och småskrake. Man kan även få se fiskgjuse, lärkfalk och bläsand. Området ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000.


Externa länkar[redigera]